Jag har mer och mer känt att jag saknat att ha lite gemenskap med människor som har amstaff och är intresserade av hundträning. Särskilt när det kommer till de känslor och de uppleverlser man får vara med om som amstaffägare. Samt de svårare bitarna som man måste ta tag i, som andra kanske inte har erfarenhet av alla gånger... och så är det ju, inget konstigt med det. Jag har inte haft och fått alla erfarenheter jag heller ännu.. då jag bara är inne på min tredje egna hund, samt är i 20- års åldern ;)

Men så tack vare Fia Andersson med hundarna Doris och Herta, så har jag fått kontakt med en tjej i närheten som har två amstaffar. En hane och och en tik, 4  år respektive 8 mån. Hon känner för att komma igång och träna hund mer igen...

Jag har varit så förvirrad, ledsen och orolig många gånger och det har varit en omvälvande tid sedan Simbaa kom in i mitt liv. Känslor upp och ner, lycklig som fick möjligheten att skaffa honom och tankar om jag kommer klara av honom. Den frågan har jag i alla fall fått höra från bl.a. en instruktör och människor runt omkring har säkerligen tänk så med ;) Dessutom att min inställning till hundträning och allmän hundsyn inte överensstämmer med de gamelmodiga träningssättet har inte gjort det lättare alla gånger. Men jag blir tryggare, starkare och modigare för varje dag och för varje framsteg som vi tar på olika plan. Alla fina ord, beröm och komplimanger som vi faktistkt får betyder oändligt mycket, så Tack ni alla för det! 

Men det jag vill komma till är att det har varit en sådan fantastisk upplevelse att möta Linda! Det finns så mycket förståelse och samma känslor på en och samma gång. Trots att vi bara träffats 3 ggr. Dessutom överensstämmer hennes hundsyn med min, vilket är avgörande för att kunna träna hund bra ihop! Jag har verkligen saknat att dela liknande känslor och uppleverlser med någon. Jag ser framemot trevlig, bra och framgångsrik hundträning tillsammans med våra buffliga, galna och oförståendebra hundar.

Vi ska nörda hund, ihop, helt enkelt!

En liten uppdatering från våran vardag.

I helgen har husse varit hos oss och han har påbörja kokningen av allt kött mm som vi får konternuerligt efter att grannen min har jagat. Har två hinkar kvar + en saltrulle + en annan större köttbit som ska kokas. Men vi hann inte med allt. Resultatet av helgens kokning blev i alla fall det nedan, se bilden.

Älgkött, hjortkött, lever, hjärta, njurar, mjälte och älgfärs instoppat i gamla urätna märgben. Fryser in märgbenen med älgfärsen, bra till vår/sommaren att ligga ute och tugga/slicka på.

Sedan har Simbaa fått ett Hurtatäcke. Varit inne förra helgen och handlar det på Grizzly. Han uppskattat att få gå in i sådana affärer, mycket dofter och trevliga expediter som hälsar på han och bjuder på gotti. Mycket bättre och smidigare att ha vid träning och korta stunder än hans fleeceoverell. Men den är bra om han sitter still längre stunder. Dock har det ju inte varit så fasligt kallt ännu.. och det lär det väl kanske inte bli heller. Men då har vi den till nästa vinter.

I torsdags åkte vi iväg till ridhuset som vanligt också. Det var många ekipage. Agility i ena änden och övrigt som lydnad och miljöträning i den andra. Vi fokuserade på bland annat utgångsställning, fotgående, trygghet i ligg (obehagligt med kallt underlag), hopp ö hinder, galen lek, burlek med kommando, "fri" och tandvisning. Kommer lite mer foton från träningen om någon dag, eftersom Bibbi var där och fotoade alla ekipagen. Mycket uppskattat! Nedan en förväntansfull men samlad liten kille som väntar på att få åka iväg mot ridhsuet.

Simbaa väntar på att åka iväg till ridhusträningen ;) 

Simbaa är bra i sin klo nu. Det har hjälpt att vara effektiv och envis med genomskinligt nagellack nu den sista tiden. Nu finns det ingen risk att det blöder. Vi har därmed ökat på aktiviteterna, så härligt att vara igång igen!

  Han fick ett viltspår häromdagen som hade legat i 20 timmar. Lite taskig start kanske efter uppehåll på drygt två veckor, men han var noggran med sin lilla nos och jobbade på bra . Vinklarna satt klockrent!

   Promenaderna är tillbaka också, numera i mörker. Då passar det bra att gå runt Rönnestorp/Rönneshytta på 1 timma. Då det finns lite hus intill vägen och det kommer lite bilar som lyser upp. Vi rustar oss med reflexvästar och pannlampa. Så nu sover han gott i sin favvo korg i hallen trots att han har möjlighet att vara i soffan med mig ;)

   I veckan har husse dem små ulltussarna, så Simba Lamba och jag har en vecka för oss själva. Det kan vara skönt ibland, att bara kunna fokusera på en hund, och den som mest behöver det!

Härom dagen åkte vi och hälsade på Hanna och hennes bebis Loke, samt jaktspringern Bobbo. Nu har Simbaa vuxit sig lika stor som Bobbo och jag hoppades att de skulle leka lika bra som när Simbaa var mindre, men då vågade jag inte släppa lös honom med Bobbo i fall han skulle bli översprungen och Bobbo var för tung. Lite feg vad gäller skador o slitage...

Den här dagen släppte vi dem i ala fall i Hannas trädgård och det gick super bra. På lika villkor lekte dem. Bobbo tål att Simbaa är lite bufflig och ganska på i leken. Vi har inte så många större hundar som han har möjlighet att träffa och leka av sig. Nyttigt för honom att få lite hundspråk i bland. Hemma förstår han inte sin storlek och styrka med pappisligan här hemma så de går mer än gärna undan...