Jag har mer och mer känt att jag saknat att ha lite gemenskap med människor som har amstaff och är intresserade av hundträning. Särskilt när det kommer till de känslor och de uppleverlser man får vara med om som amstaffägare. Samt de svårare bitarna som man måste ta tag i, som andra kanske inte har erfarenhet av alla gånger... och så är det ju, inget konstigt med det. Jag har inte haft och fått alla erfarenheter jag heller ännu.. då jag bara är inne på min tredje egna hund, samt är i 20- års åldern ;)

Men så tack vare Fia Andersson med hundarna Doris och Herta, så har jag fått kontakt med en tjej i närheten som har två amstaffar. En hane och och en tik, 4  år respektive 8 mån. Hon känner för att komma igång och träna hund mer igen...

Jag har varit så förvirrad, ledsen och orolig många gånger och det har varit en omvälvande tid sedan Simbaa kom in i mitt liv. Känslor upp och ner, lycklig som fick möjligheten att skaffa honom och tankar om jag kommer klara av honom. Den frågan har jag i alla fall fått höra från bl.a. en instruktör och människor runt omkring har säkerligen tänk så med ;) Dessutom att min inställning till hundträning och allmän hundsyn inte överensstämmer med de gamelmodiga träningssättet har inte gjort det lättare alla gånger. Men jag blir tryggare, starkare och modigare för varje dag och för varje framsteg som vi tar på olika plan. Alla fina ord, beröm och komplimanger som vi faktistkt får betyder oändligt mycket, så Tack ni alla för det! 

Men det jag vill komma till är att det har varit en sådan fantastisk upplevelse att möta Linda! Det finns så mycket förståelse och samma känslor på en och samma gång. Trots att vi bara träffats 3 ggr. Dessutom överensstämmer hennes hundsyn med min, vilket är avgörande för att kunna träna hund bra ihop! Jag har verkligen saknat att dela liknande känslor och uppleverlser med någon. Jag ser framemot trevlig, bra och framgångsrik hundträning tillsammans med våra buffliga, galna och oförståendebra hundar.

Vi ska nörda hund, ihop, helt enkelt!