Som en del redan vet så i början av förra sommaren bröt jag och min dåvarande pojkvän upp. Det blev en jobbig tid, hela sommaren och även lite in på hösten.... men så gick jag med på mötesplatsen på internet som en hjälp på traven att komma över det svåra.. Inget napp och inget intressant och jag kan inte påstå att jag var så aktiv heller.. Men så dök Andreas upp där och skrev så rart! Dock såg jag att han bodde i Östersund, var pälsdjursallergier och gillade att resa. Det var inte riktigt vad som passade mig, men resten av hans presentation var ju bara så bra... jag var tveksam till att svara... men efter två månader med hans intensiva besök på min sida och utan att han fick något svar från mig,, så fick jag för mig att ändå svara och be om ursäkt för min ignorering. Jag förklarade varför, ... avståndet, allergi o resa.. jag tyckte det kunde sätta lite käppar i hjulet. Men Andreas sade, låt käpparna vara ett tag, o på den vägen är det. Han kom snabbt nedflyttandes hit, till mig och Simbaa och vårt lilla hus. Han klarar av Simbaas päls mycket bra, men inte långhåriga pälsar som papillonernas... så de får bo hos mamma. Tack Mamma!  <3

 

Så nu lever vi gott alla tre! Och jag är så glad att han inte gav upp, trots min totala ignorering! Han litade fullt ut på sin magkänsla! <3