I söndags åkte vi upp till Jämtland, bodde på bed and breakfast mellan Östersund och Strömsund. Husse skulle lämna in en maskin på renovering från ett företag, så då passade vi även på att semestra lite. Men på söndagskvällen när vi äntligen kommit upp så skadar sig Simbaa. Vi gick i skogen på en stig och han stannar till ett tag för att nosa på lite blåbärsris, jag går lite före och när han ser mig springer han i full kareta och missar ett det står en liten granstubbe vid stigen så han dundrar in i den med både v.ä fram och v.ä bak. Därefter var han direkt rejält halt både bak och fram. Husse fick bära honom tillbaka. På tisdagen två dagar efter incidenten fick vi en akut tid hos en fjällveterinär som tittade, kände, klämde och röntgade v.ä framtass, då han reagerade på tårna. Röntgen visade inget, så han fick rimadyl och så vila. Haltandet var mycket bättre på bara två dagar, i början kunde han bara kissa, men nu kunde vi gå och visa upp hältan som var kvar.

Jag kände mig inte trygg i detta, bara vila och ingen mer åtgärd eller uppföljning. Jag är tillräckligt avskräckt från allt med Spiros oupptäckta skada, som han gick med under 1 år innan vi fick någon hjälp som hjälpte. Trots detta blev det för omfattande för mig och honom, då han utvecklade diskbråck dessutom. Så då valde jag att pensionera honom i förtid och låta honom göra vad han känner för. Så detta med att bara vänta ut i vila och käka rimadyl är jag livrädd för. Så jag ringde min fysioterapeut Teresé Asplund på Små och stora tassar utanför Åkersberga. Vi fick komma ner på hemvägen på onsdagen till henne som tur var. www.sostassar.com

Terese fick en extrem reaktion på Simbaas ena tå, såsom veterinären, men Terese tyckte detta inte kändes bra då han reagerade så kraftigt. Hon bad om att få se röntgenbilden, och där visade det sig att något skiljer sig från dem andra tårna. Det är ett mellanrum mellan led och brosk... på just den tån som han reagerar på så fruktansvärt. Terese sade det att hon är ingen specialist på att läsa av röntgenbilder, utan ville att vi skulle kontakta Krister Julinder på Söderköpings Djursjukhus för att se så att detta inte är något att fundera på. Växer det samman igen av sig självt, eller måste man göra någonting åt det. På Söderköpings Djursjukhus håller de enbart på med leder och operation av leder. Han ska äta rimadyl för att han har så ont. Han ska också ha en sko på sig när vi är ute och går så att tassen skyddas någorlunda.

Sedan har han som misstänkt slagit i v.ä bakben, knät så det blivit en inflammation. Detta kommer gå tillbaka av sig själv med rimadylen och lagom aktivitet. Då han har avlastat den skadade sidan av kroppen så har han förlorat en hel del muskelmassa bara på få dagar. Detta ska senare byggas upp igen med hjälp av backträning. Så att båda sidorna får lika massa igen. Besöket hos Teresé avslutades med att Simbaa fick behandling i form av elektromagnetplattan, ultraljud var inte aktuellt då han är för ung.

Simbaas kroppskonstruktion gör också att han utan skada eller så har lite för korta utåtrotatorer och höftsträckare. Detta beror på att hans bakdel är högre än ryggen och vinklarna är lite för dåliga än så länge. Sådant kan växa till sig och bli bra, alltså att ryggen får en jämn och rak linje, gärna lite sluttande vid korset. Men för att förebygga att det inte förblir så med bakdelen så ska jag nu under hans valptid bara tänja lite, inte strecha fullt ut. Alltså dessa två, utåtrotatorer och höftsträckare för att förlänga musklerna där.

Sedan har simbaa haft lite problem med sina tassar i form av att han blivit irriterad mellan tårna och ovanpå tårna. Det kan vara mycket olika gräs som han kan vara känslig för eller att han fått en hel del olika tuggben, godis mm som kanske inte innehåller det bästa... Så nu ska vi ringa till slakteri och få tuggmotstånd, och sedan ska jag börja tänka på vad jag belönar med i träningen. Jag har torkad lunga och torkad lax med mig hem från Terese som vi ska köra på bl.a. Ska även använda silverlotion för klådan på tassarna. Hade en bokad hudutredningstid idag på Analysen i Örebro för detta, men jag väntar med det nu efter att jag fått nya råd och utlåtande från Terese. Det kändes också lite masstigt att han skulle in där, på en tredje undersökning denna vecka tre dagar i rad och sedan dessutom ha ont i en tass... Att det kan vara fodret är jag ganska säker på att det inte beror på, då han äter det norska färskfodret Vom og Hundemat. Naturligt, fräscht och kvalitémässigt bäst tycker jag!

Vad har ni andra för erfarenheter av veterinärer när ni kommit in med ett halt, skadad hund? Vad har ni fått för hjälp, vad har det gett för resultat? Eller andra fysioterapeuter, rehab utredningar? Delge mig era kunskaper, åsikter och tankar!