Efter dagen med Towa Lindh på klubben blev jag mycket konfunderad, kluven och nedstämd... Egentligen var inte tanken att jag och Simbaa skulle delta, utan jag skulle bara vara åhörare då det var en tävlingslydnadskurs och där är vi ju inte ännu ;) Men det fanns bra saker som Towa sade om energinivåer och låta hundarna ”få” brusa upp och vara galna. Det är ju något jag har hållit tillbaka på Simbaa, jag har jobbat jättemycket med allt lugnande som går och inte ens lekt med honom... Jag vet helt fel av mig, jag har ändrat mig nu, och nu leker vi en stund varje dag, eller vi tränar på att leka bra och kontrollerat. Men åter till saken, jag tyckte det lät intressant och funderade på hur hon tänkte kring det hon sade... det slutade med att vi fick 15 min x 2 med Towa. Och då fick hon direkt se och jag berättade om det också, när han går upp i varv och biter i byxben och armar... Ibland av trötthet och ibland i brist på att få upptäcka något nytt och ibland vid för mycket intryck. Efter de 30 min totalt var jag helt kluven, vi hade inte samma sätt att se på hundträning av detta beteende... men det var nära att de fick mig att ändra mig, att det var detta denna ras krävde, tillsägelser och tjat med nej, nej, nej... Jag köpte detta i en och en halv dag efter kursen, jag testade i alla fall, men som sagt jag kan inte träna på ett sätt som jag känner mig så obekväm i och så osäker på resultatet på...Och med något som stressar upp honom mera. Så därför kände jag att jag måste få prata med människor som har dessa kraftfulla raser, men som kör på samma tänk i träning som mig och få veta resultatet av det och att jag faktiskt inte är ute och cyklar. Detta är människor som också vet att jag faktiskt är påläst om rasen innan jag skaffade den och att jag mycket väl är medveten om vad jag har i kopplet.

Så nu har jag fått prata med Carro, en föredetta klasskamrat från hundsportgymnasiet som har en malinois på 2 år, samt med min uppfödare Anna Nåman. Och det är så skönt, jag är så starkt nu i mitt sätt att hantera detta känns det som. Dessa människor har hjälpt mig och stöttat mig, så nu känns det inte som ett ”problem” längre utan en naturlig del i hans utveckling som inte är något att hänga upp sig på. Hans sätt att reagera på när det blir för mycket intryck, för trött eller kanske till och med överstimulans ibland.

Nedan har jag punktat upp lite av varje kring detta:

• Gör inte så stor grej av valpbitandet, ofta ett sätt att påkalla uppmärksamhet och få igång matte.

• Fortsätt att ignorera det, besvara inte detta med uppmärksamhet att säga ifrån och bli irriterad. Det sätter igång honom ännu mera.

• Lägg inte värdering på ras, utan på beteende och individ.

• Social bestraffning, att bli lämnad och visa att då får man inte vara med, komma ut igen när han är lugn.

• Hans sätt att hantera hans frustration, en överslagshandling när det blir för mycket, eller när han blir för trött.

• Köra korta pass vid intensiv träning, avsluta innan bitandet hinner komma.

• Pausa i bur eller i bilen.

• Träna in ryggsäck, att den positionen betyder lugn.

• Träna in att ligga på filt och vila.

• Kör igång igen när han fått rätt sinnesstämning igen.

• Fokusera på hur jag vill ha honom, inte vara rätt för att hans frustration ska komma, då han känner det.

• Tänka på att variera belöningsfrekvensen i vissa lägen, då han lätt kräver belöning hela tiden och annars går upp i sitt stissiga beteende.

• Kasta godbitarna på marken, lugnar ofta ner dem.

• Använda mer lek i träning, och träna in en bra lek. Att leken startar på mitt ”varsogod”, köra omvänt lockande med leksak. Leken börjar när han undviker leksaken i mina händer och han är lugn. (Detta sade även Towa, så det var bra!)

• De är lite flamsiga, tramsiga och hopplösa mellan varven och man får inte glömma att rasen består av egensinnig och stark bulldog och intensiv och energisk terrier.

• Inte vara försiktig för att det är en hund som har energi och motor, för det var ju det jag ville ha, och det har jag fått, garanterat! ;)

• Det mesta kommer lugna sig med åldern och falla på plats. Många tramsbeteenden försvinner med mognaden.

Det är en ny ras med nya egenskaper för mig, jag kanske överdriver hans bitbeteende, men ibland har det känts jobbigt, särskilt om det uppkommer bland människor utifrån.

Det är detta träningstänk jag känner för och detta kommer jag köra på, oavsett vad andra runt omkring tycker och kanske hänger upp sig på rasen och fortfarande tror att det krävs hårdare tag. Det här var min tanke från början, nu har jag bara fått den bekräftad, vilket känns så skönt! Nu ska Simbaa och jag ha kul och fortsätta utvecklas tillsammans.

TACK ÄNNU EN GÅNG, ANNA OCH CARRO FÖR ERA KLOKA ORD, RÅD OCH ERFARENHETER!!!

 
 Simbaa 8 veckor gammal, lite burträning :)